För mycket av det goda

Hej,

just nu mår jag dåligt.

I fredags bröt jag ihop och insåg att jag behöver ett break. Jag har kört på alldeles för länge utan att stanna upp och känna efter. Alla i min närhet har varit väldigt stöttande och förstående vilket jag är väldigt tacksam för.

 

Jag var hos en läkare i måndags och blev remitterad till en psykolog dit jag gick idag. Jag har ingen erfarenhet av psykologhjälp innan och vet inte vilka förväntningar jag ska ha, men jag tycker inte att det kändes jättebra. Det kändes stelt och formellt och jag kände inte att jag kunde berätta om mina känslor, utan var mer ledsen när jag gick därifrån vilket jag fick ta hand om själv. Jag fick en ny tid nästa onsdag, det känns också som att det är lång tid för mig att vänta. Jag behöver någon att prata med NU. Hela den här världen är ny för mig och jag vet inte riktigt vart jag ska vända mig. Men jag ska kolla vidare på några andra vårdcentraler imorgon och eventuellt även privata mottagningar om så krävs.

 

Det är faktiskt väldigt skönt att bara få släppa allt och sluta kämpa. Jag är ledsen och nedstämd och det känns oerhört skönt att tillåta mig att vara det istället för att fortsätta springa runt runt i ekorrhjulet som är livet och låtsas att allt är bra. Intala mig själv att jag bara behöver tänka annorlunda eller göra något annorlunda. Härda ut.

Men även om det är skönt att bara vara så smyger sig också jobbiga tankar på, som jag tidigare har skjutit undan och tänkt "det löser sig". Det gör det förstås. Men just nu, i den här dimman ser alla människor och hela tillvaron här i Sverige grå och trist ut. Jag behöver komma iväg på någon resa. Men jag är också rädd. Men jag vet också att det inte är rädslan som ska styra. Så jag kommer att göra det iallafall. Jag får ta allting som det kommer.