Att utmana sig själv

Idag gjorde jag något läskigt och roligt.
Jag har tänkt på det här under hösten och velat göra det, delvis för att det är kul och för att utmana mig själv.
Nu blev det plötsligt läge och vi planerade in ett datum vilket var idag. 
Jag var förberedd, hade satt ihop något bra och övat två gånger. 
Idag var första gången jag blev nervös på riktigt.
Jag fokuserade på att vara närvarande under dagen, andades mig igenom nervositeten och tvingade mig till en lugn närvaro. Det kändes väldigt bra. Annars blir jag lätt stressad, grubblar, ser scenarior framför mig eller försöker trycka bort nervositeten och låtsas att den inte finns, vilket den ju uppenbarligen gör. Så jag var lugn, fokuserade på att hitta rätt känsla jag ville ha under dagen. Sen genomförde jag det jag skulle göra, med mer lättsamhet och mindre allvar. 
Jag vet inte hur det gick, men det kändes bra och nu känner jag mig stolt och grym. Visst är den bästa känslan i världen den när en utmanat sig att göra något utanför sin komfortzon och genomför det? 
Jag har gjort saker i mitt liv bara för att utmana mig själv. Då känner en att en lever! En av de sakerna var att söka in till sånglinjen på Viktor Rydberg och göra en audition inför en jury. Det gick bra, men jag kom inte in. Det var inte heller mitt mål, men jag gjorde någonting som jag växte utav!
 
Idag gjorde jag en uttagning till att bli spinningledare. Det vore kul om jag blir det, men om inte så har jag iallafall vågat utmana mig själv i en ny roll - att leda en grupp.
 
Med det säger jag godnatt och hoppas att ni sover gott.
Jag uppmanar er också att fundera på vad som skulle vara kul att utmana er själva i - något som känns spännande och pirrigt.
 
 
Och söndagen bjöd på sol.
 
Amanda
 
1 Birgitta:

skriven

Modigt, och skönt att ha medel att hålla nervositeten i schack!

2 Jennnie:

skriven

<3

Kommentera här: